Idag har inte varit min bästa dag precis. Började med att väckarn ringde och påminnde mig om att jag hade bokat tvättid. Jag pallrar mig upp sorterar tvätt och springer ner till tvättstugan. Då är såklart en av mina två tvättmaskiner trasiga så jag får klara mig med en. Jag hann tvätta allt, men var tvungen att välja korta program.. hoppas det blev rent bara. Jaja.

Sen tar jag mig iaf till skolan. Och pluggar mekanik, äter glass och umgås med delar av min kära klass, även om jag önskar att fler varit där. Det är mest för att träffa alla som jag åker till skolan nu. Tentan på måndag känner jag mig redan väl förberedd till. Men jag har börjat få hemsk separationsångest. Jag längtar upp till allt och alla, men samtidigt vill jag vara kvar här. 3 månader! Det är så länge! Fast jag vet att det ändå inte kommer att vara såhär. Många åker hem till sina städer och urstockholmarna har ju sitt..

I alla fall så hade vi våran labbmunta med Mannenberg sen, jag, Linnéa och Felicia. Det gick väldigt bra och vi slapp till och med komplettera.
Det är bara det att fysiken hålls på albanova som är över en kilometer från nymle och jag hade tagit mina fina sommarskor idag, som jag inte använt på många månader. Denna promenad resulterade i två storta blodiga skavsår. AJ! Jag körde först med provoisoriska plåster av papper. Men på tillbakavägen till nymle så gick jag barfota hela vägen.

Väl framme upptäckte vi att något arrangemang planerades där. Så ingen var kvar och vi kunde inte plugga där. Då hade jag alltså kunnat bespara mig den promenaden och åkt buss hem från albanova. Men det gjorde jag ju inte tyvärr.

Jag ville inte gå barfota i tunnelbanan så jag fixade lite provisoriska sockar av papper (för att inte skita ner mina fina vita skor men skitiga fötter, och skydda skavsåren). Det förde faktiskt något gott med sig. På bussen från universitetet till lappis fixade jag till mina "sockar" och en kille började skratta åt mig och kommentera dom. Han visade sig vara väldigt trevlig och erbjöd plåster som han tydligen hade med sig (det ska jag också börja ha!). Så det var ju roligt. Jag älskar trevliga människor, det kan verkligen göra min dag.

Han heter iaf John och höll precis på att flytta in på labbis. Även han verkade förvånad när jag sa att jag kom från Sverige.. ser jag så utlänsk ut? Jag är ju faktiskt Svensk till 87,5%, sedan har jag ju 12,5% påbrå från Finland, men det är knappast därifrån dom tror jag kommer. Eller så kanske det beror på att huvuddelen av alla som bor på lappis är utbytesstudenter. Bl.a. han. Undrar var han kommer ifrån.. förmodligen England, Australien eller något sådant. Jag kände mig iaf urkass på engelska när vi pratade.. men han förstod mig, var bara jag som trodde han sa loser åt mig, när han egentligen sa något annat.. :P Så då skrattade han åt mig igen. Haha. Bra jag kunde göra honom glad också.

Nu ska jag tvätta mina fötter. AJ!