Har haft två bra dagar här i Piteå. I tisdags tog jag först igen lite sömn. Sen blev det ett besök till centrum och senare balen. Vad fina alla var!

Här är Pilla och Robin:



Då vi tyckte att vi sett alla vi kände for vi till Sandra och Jockes nya lägenhet, och sedan spelade vi kubb tjejerna mot killarna, och volleyboll hortlax mot byborna. Riktigt kul faktiskt :)




Igår blev det även då ett besök till stan, nu med Angelica. Sedan umgicks jag med min familj som jag inte träffade nästan nå i tisdags eftersom att jag kom hem då alla hunnit gå och lägga sig.

Nu är jag rastlös. Jag har ingen bil så jag kan inte åka och hälsa på någon heller. Men som tur är kommer Emma hit snart :) det var grymt längesen jag träffade henne! Sist var nog i februari..

 

Klockan är 23:54. Jag sitter ensam på tåget upp mot Älvsbyn (Malin gjorde mig dock sällskap till Bollnäs :D ). Där ska min stackars mamma hämta mig 5:25, så förhoppningsvis är jag hemma i Roknäs runt 6:20.

Alla lampor i vagnen lyser än. Varför? Jag vill faktiskt sova! Vilket är omöjligt i detta ljus. Istället lyssnar jag på en gammal spellista på datorn samtidigt som jag skriver detta, smsar (med katastrofal täckning, vissa sms får jag 45 min sent) och tittar på bilder. Hoppas dom är lite logiska och släcker klockan 00:00.

 

Förövrigt så vet jag inte riktigt vad jag tycker om att åka upp just nu. Jag längtar såklart efter alla mina vänner och familj som jag inte träffat på väldigt länge! Det ska bli jättekul och skönt att komma till Piteå, det tycker jag verkligen. Men samtidigt känns det trist att lämna alla där nere. Vi ses ju till hösten, men det känns som väldigt lång tid till dess! Det känns som konstigt. Jag ska inte göra allt som jag gjort den senaste tiden. Nu blir det andra vanor, miljöer och människor. Jag ska jobba, vilket ger mig massa tid på kvällarna. Vad ska jag göra då? Umgås med vänner och familj såklart, men kommer jag bli rastlös? Mitt liv har varit väldigt hektiskt på senaste tiden, så det är ju det jag är van.

 

(Nu är klockan förresten 00:04 och dom har inte släckt)

 

Det känns väldigt bra att jag har lite planer redan nu. Förutom det som står på min tidigare lista så har även detta tillkommit:

-          Återföreningsfest med brudarna

-          Midsommar (bad, bastu, grill och party)

 

Jag kan även berätta att jag haft en superbra helg med fullspäckat schema!

 

00:12, ljust, spellistan har gått runt, TRÖTT, jag försöker sova..

Gonatt!

 

-----------------------------------------------------------------------------------

 

Jag fick sova några timmar så småningom. Tyvärr var det en tant som försökte föra en konversation med en annan kvinna mitt i natten. Hon pratade kontigt och skrek till ibland (”VAA?”) så det var lite irriterande. Det hade såklart varit okej om det varit en normal tid, men 2:00 försöker folk faktiskt sova. Dock så tror jag det var värre för kvinnan, hon ville förmodligen också sova.

 

Nu är jag hemma igen. Har sovit nån timma här hemma också så nu känner jag att det är dags att gå upp. I eftermiddag blir det att titta på balen.

Idag har inte varit min bästa dag precis. Började med att väckarn ringde och påminnde mig om att jag hade bokat tvättid. Jag pallrar mig upp sorterar tvätt och springer ner till tvättstugan. Då är såklart en av mina två tvättmaskiner trasiga så jag får klara mig med en. Jag hann tvätta allt, men var tvungen att välja korta program.. hoppas det blev rent bara. Jaja.

Sen tar jag mig iaf till skolan. Och pluggar mekanik, äter glass och umgås med delar av min kära klass, även om jag önskar att fler varit där. Det är mest för att träffa alla som jag åker till skolan nu. Tentan på måndag känner jag mig redan väl förberedd till. Men jag har börjat få hemsk separationsångest. Jag längtar upp till allt och alla, men samtidigt vill jag vara kvar här. 3 månader! Det är så länge! Fast jag vet att det ändå inte kommer att vara såhär. Många åker hem till sina städer och urstockholmarna har ju sitt..

I alla fall så hade vi våran labbmunta med Mannenberg sen, jag, Linnéa och Felicia. Det gick väldigt bra och vi slapp till och med komplettera.
Det är bara det att fysiken hålls på albanova som är över en kilometer från nymle och jag hade tagit mina fina sommarskor idag, som jag inte använt på många månader. Denna promenad resulterade i två storta blodiga skavsår. AJ! Jag körde först med provoisoriska plåster av papper. Men på tillbakavägen till nymle så gick jag barfota hela vägen.

Väl framme upptäckte vi att något arrangemang planerades där. Så ingen var kvar och vi kunde inte plugga där. Då hade jag alltså kunnat bespara mig den promenaden och åkt buss hem från albanova. Men det gjorde jag ju inte tyvärr.

Jag ville inte gå barfota i tunnelbanan så jag fixade lite provisoriska sockar av papper (för att inte skita ner mina fina vita skor men skitiga fötter, och skydda skavsåren). Det förde faktiskt något gott med sig. På bussen från universitetet till lappis fixade jag till mina "sockar" och en kille började skratta åt mig och kommentera dom. Han visade sig vara väldigt trevlig och erbjöd plåster som han tydligen hade med sig (det ska jag också börja ha!). Så det var ju roligt. Jag älskar trevliga människor, det kan verkligen göra min dag.

Han heter iaf John och höll precis på att flytta in på labbis. Även han verkade förvånad när jag sa att jag kom från Sverige.. ser jag så utlänsk ut? Jag är ju faktiskt Svensk till 87,5%, sedan har jag ju 12,5% påbrå från Finland, men det är knappast därifrån dom tror jag kommer. Eller så kanske det beror på att huvuddelen av alla som bor på lappis är utbytesstudenter. Bl.a. han. Undrar var han kommer ifrån.. förmodligen England, Australien eller något sådant. Jag kände mig iaf urkass på engelska när vi pratade.. men han förstod mig, var bara jag som trodde han sa loser åt mig, när han egentligen sa något annat.. :P Så då skrattade han åt mig igen. Haha. Bra jag kunde göra honom glad också.

Nu ska jag tvätta mina fötter. AJ!

Idag fick jag höra raggningsrepliken, "Åhh, Gud skapar änglar idag" följt av typ "måste bara säga att du är så söt" och sen trodde han mig inte när jag sa att jag var svensk. Han trodde absolut att jag var från något annat land.. haha. Sedan tyckte han nog att jag var lite tråkig som varken ville följa och fika eller ge honom mitt nummer.
Lite chockande var det ju, att någon raggar sådär utanför en toalett en vanlig dag i kårhuset.

Nu har jag och Malin spenderat kvällen med Peter Siepen på vårruset! Jäkligt kul :) Mitt första riktiga lopp, och det var inget litet arrangemang, 19000+ deltog!
Jag hatar egentligen att springa, men gör det ändå. Fast idag gick det väldigt lätt! Man blev så pepp av alla runt omkring, dessutom var det livemusik längst vägen och jag tror det var bra psykiskt att man sprang om folk hela tiden!
Då vi var vid mål kändes det som att, shit är det redan klart?
Nästa gång får det kanske bli tjejmilen istället ;)